Om att må bra

De som har följt med mig de senaste åren så vet ju vad jag åstadkommit. Det kan ni läsa om här. Är fortfarande lika stolt över min viktnedgång. Ännu idag så är det en kamp mot dom förbannade kilona som jag på inget vis vill att ska komma tillbax. Förstå mig inte fel, det är inte så att jag tror att dom 23 kilona skall komma tillbaka bara så där, men de kan ju komma småkrypande kilo efter kilo om man släpper sig. Jag äter ju fortfarande för det mesta nyttig mat, precis som jag lärde mig själv för många år sen men ibland vill jag njuta och det är detta som gått i överstyr på senaste tiden.

När jag var som smalast vägde jag 51 kg och hade ett BMI på 21. Idag väger jag 54 kg och har ett BMI på 22. Båda är ju helt normala me tanke på min längd. Jag har idealvikten. Allt borde vara en dans på rosor med andra ord, men i mina ögon är fortarande de där 51 kilona det som jag anser att jag borde väga. Jag vet det är i mitt huvud. Det är bara att mitt huvud och mitt kroppsutseende för tillfället inte klickar med varandra. Jag kan till och med erkänna att jag klarar inte av att se på en bild hur jag såg ut som överviktig. Jag erkänner jag mår illa av att se dem!
Vet i alla fall någon som är nöjd med min viktuppgång, dvs mor och far. Det var ju från början min kära mor som var den som fick mig att ta tag i min övervikt, men jag tror att varkendera hade förväntat sig att jag skulle tappa 23 kilo. Mitt mål själv var också 10 kg, men kilona bara rann av mig. 10 kg blev 15 kg som blev 20 kg som blev 23 kg. Idag är vi alltså plus 3 kg från detta.

Jag antar att en del av min oro över att gå upp i vikt igen beror på att jag nu mår bättre, äter sundare, äter mera osv. Jag har hela mitt liv haft en mage som inte tålt all typ av mat, t.ex fet mat var ett big no no, men man kunde ju inte alltid hålla sig borta från detta och detta innebar att maten inte hölls i magen. För att min mage skall må bra har jag övergått till en nästan 100%-ig laktosfri kost och detta har gjort underverk! Dessutom äter jag väldigt sällan bröd idag. Bröd har varit min svaga punkt. You can't stop until you pop you know ;) Trodde det skulle vara svårt, men under den senaste månaden har det endast slunkit ner 2 hemlagade hamburgarbröd och lite karelska piroger. I och med att magen mår bättre har jag också märkt en ökad hunger och detta är min oro. Jag äter, men jag förbränner inget (eller mycket lite). Jag tror jag behöver en personal trainer som står där med en piska :) Jag vill cykla, springa och gymma men varifrån skall jag hitta den "motivationen"?! I helgen blir det nog att inhandla ett par nya skor att springa med. Några tips på bra skor, som inte kostar skjortan?!

Idag tänker jag i alla fall njuta. För idag firar vi mor!